En drömlik tystnad svävade i luften. Den omfamnade oss med sina ohörbara toner.
“Vem är du egentligen?” frågade jag till slut.
“Jag är äppelträdets barn.“ svarade han.
“Vad menar du?”
“Jag föddes ur dess äppelblom.”
“Är du inte mänsklig?”
“Nej, jag är inte mänsklig. Jag är en skapelse av den skönaste natur.”
“Du låter som en dikt.”
“Det kanske jag är.” svarade han gåtfullt.
vad gör den där katten? väldigt besynerlig ställning må jag säga...
SvaraRadera